#drömmar

Magkänsla som vägledning

IMG_4581

Hoppsan! Vi blev publicerade i ölmagasinet c/o Hops 🙂 Oj vad roligt! Det är mer än vad jag har förväntat mig. Det är ett konkret bevis på att vi faktiskt existerar som företag. Från dröm till verklighet. Fast för ett år sen var drömmen bara diffus. Och så hade det varit i minst ett halvår. Jag visste att jag ville driva eget. Vara min egen boss. That´s it. Utan någon aning om vad jag skulle syssla med. Jag gick mycket på magkänslan medan jag la ett pussel av virrvarr. Jag visste att jag ville göra något meningsfullt och driva ett schysst företag. Social hållbarhet, ekologiska varor, fairtrade osv. Någon av dessa begrepp var ett måste. Och att göra något ROLIGT. Fast att det skulle bli ett företag inom ölbranschen var helt otippat faktiskt. Vi älskar öl, min man och jag och att testa nya ölsorter med olika matrecept. Vi besöker alltid lokala bryggerier på våra resor och stöttar de små genom att köpa med oss deras öl hem och presenterar dem för våra vänner. Vi älskar också den ruffiga och fulsnygga huvudstaden Belgrad där jag tillbringade mina somrar som barn. Så kanske var det just kärleken till de två saker som ledde mig dit jag är idag?

Magkänslan som ledde mig på rätt spår. Inget av det hade skett om inte människor runt omkring oss stöttat och velat hjälpa till gratis. Utan att förvänta sig något i gengäld då vi inte hade något att betala med. Alla samarbeten har byggts mest på leenden och samförstånd. Även om vissa människor varit tveksamma till vårt projekt och ifrågasatt vår strävan med sin egna inneboende misstänksamhet. Vi skakade av oss alla dessa negativa energier som hundar skakar bort vattnet ur sin päls. Sen lufsade vi vidare som om inget hade hänt. Vi är långt ifrån framme vid målet att kunna försörja oss på verksamheten. Det kan ta år, eller till och med falla i stöpet om vi får otur. Ännu är vägen lång och oförutsedd men det är bara att köra på. För så här är det om man vill nå sina mål, att ingen rädsla eller tvekan får ta över sinnena och förstöra sikten. Det finns bara en väg att gå för att lyckas och det är rakt framåt!

May the force be with you!

Jag slog sexor efter sexor

IMG_4512

 

 

Hur ser dina dagböcker ut från när du var ungdom? Mina är typiska för en sån person som jag är. I tider när jag hade tråkigt eller när jag bearbetade ett brustet hjärta eller så, skrev jag blad efter blad fulla. Dem orkade jag aldrig läsa sen. I tider när jag hade roligt eller fullt upp med viktiga saker, fanns inte ens ett Kära dagboken nedtecknat. Stackars den som eventuellt kommer att hitta dem i framtiden. Hen kommer att tro att mitt liv var väldigt deprimerande och jag aldrig någonsin upplevde något roligt.

Jag misstänkte att jag skulle uppdatera min blogg precis på det sättet. Det är inget vinnande koncept precis men jag är fortfarande som jag var då. Fast idag är det exceptionellt annorlunda. Idag börjar jag skriva i bloggen trots att jag har fullt upp med viktiga saker att göra. Såsom att förbereda mig inför mitt första säljuppdrag någonsin på fredag. Fast det stämmer kanske inte helt och hållet. Jag har sålt tidigare. Fast på fredag ska jag sälja in vårt öl. Det som vi har börjat importera till ölhak som satsar på att ha ett stort sortiment. De är våra kunder. Jag är från och med nu en entreprenör på riktigt. Jag säljer för mitt levebröd. Konstigt att jag har hamnat här. Men jag drev ju hit det, så nu får jag köra det i hamn.

Det känns läskigt och svårt. Tänk om nu efter alla dessa ansträngningar, pengar och tid som vi har lagt ner för att få igång importföretaget, ingen är intresserad av vår öl? Det är ju en risk som vi tog. Man vill liksom inte att det nu ska visa sig vara helt ovärt alltihopa. Man vill ha medvind, tur. Nu är jag där igen. TUR TACK!

Tärningsspel. Häromdagen spelade jag Risk (sällskapsspel). Jag hade så kallat medvind. Jag såg mitt mål (att utföra mina uppdrag som jag dragit ur kortleken) och därmed slog jag tärningarna utefter det. Nu är det så att jag fick sexa efter sexa och slog ut alla min motspelare den kvällen. Ganska snabbt. Vi kom självklart att tala om tärnnigsspel och TUR. Igen. Hur fasiken kunde just jag slå alla sexorna? Det enda jag minns var att jag var i en dimma, helt fokuserad på att slå ut mina fiender, taktiskt, snabbt och smidigt. Men hur gjorde jag? Jag hade ju bestämt mig för att vinna.

Nåja. På fredag ska jag göra samma sak. Jag ska fokusera på målet och jag ska ringa de där telefonsamtalen och känna samma målfokuserade flow. So help me God om det inte går vägen!

See ya.

 

 

 

 

Att gripa turen är en handling, inte en händelse

ö

Hur många gånger har man inte funderat över det här med tur? Är det bara en del som har tur? Kan man påverka turen? Hur gör man för att få lite tur? Är det inte MIN tur nu?  Och inte minst – Allt som behövs är lite TUR!

När Ingemar Stenmark lyckades komma etta i en tävling, trots att han föll i backen och förlorade massor av tid, utbrast reportern i radion “Men vilken TUR du har!” Varpå Stenmark försynt svarade, “Javisst är det konstigt. Ju mer jag tränar, ju mer tur får jag!”

Jag minns tydligt en föreläsning ifrån studietiden när man bjudit in en professor i statistik från universitetet för att föreläsa om tur. Hur skulle jag kunna glömma en sådan sak? Jag liksom de flesta av mina studiekamrater satt som på nålar, beredda att få både trollstav och trollformel från honom. Och fast att ingen skulle erkänna det då, så trodde vi alla någonstans längst därinne att en sådan existerar. En trollmästare som gick under namnet “Statistiker från universitetet”. Men han sågade våra förhoppningar rätt så rejält. Så det tog ganska lång tid innan jag förstod vilken fantastisk gåva han gett oss där den dagen. Insikten att förstå att “There is no such thing as luck”. Men han sa det mera som att man måste spela på LOTTO  i 100 000 år för att få en vinstchans. Att vinna högsta vinsten tar ungefär det tiodubbla. Och ändå vinner människor på LOTTO varje dag. En del av dem storvinsten. Hur går det ihop? Jo det är slumpen sa han. Och den kan jag ingenting om.

Tur var att vi var där den där dagen. Annars hade flertalet av oss fortsatt att slänga pengar utan att reflektera till spelbolagen med tankar såsom “Är det inte MIN tur nu?” Men turen har nämligen inget minne utan varje gång man spelar har man lika stor chans att vinna eller inte. Och man har då inte 100 000 år på sig att få det bekräftat. Så vad är tur?

Jo det är att gå dit varje dag. Till jobbet, till träningen, till mötet, till affären, till familjen. För man vet aldrig när man springer på turen. Och är det något man kan förbereda sig på när det kommer till turen, är det att GRIPA DEN NÄR DEN KOMMER. Att upptäcka den, att uppmärksamma den och att veta hur man gör för att bemästra den. Det var nog det Stenmark menade med sitt försynta svar om turen. Frågan skulle nog istället ha varit: Hur många gånger har du tränat på att falla och resa i dig backen?

Tur att jag gick och träffade min gamla klasskompis från gymnasietiden idag. Fast att jag var lite osäker på hur det skulle kännas efter att inte ha setts på över 20 år. Jag menar…. Man byts ju ut helt på cellnivå på bara några år, så vem var han idag? Men magikern eller för all del “professorn” från statistiska institutionen lärde mig att sluta ställa frågan varför gör jag det här? Utan bara att köra på. Antingen blir det en vinst eller inte. Och denna gång vann jag jättemycket. En nygammal vän att prata minnen och livet med. Och spelbolagen, de fick inte ett öre! 🙂

 

 

 

 

 

 

 

Att lämna utrymme för drömmar?

1660957_691899907528744_1516391350_n

Hur gör vi med våra drömmar egentligen? De där som vi vill förverkliga men inte hinner, har råd med eller skjuter upp på framtiden som aldrig kommer. Vi har dem alla men de flesta av oss vecklar ihop dem och lägger dem på hyllan för att damma sönder någonstans. Men om man som jag, inte riktigt kan glömma bort dem utan låter dem få skvalpa runt i medvetandet och göra onytta i vardagen, ta energi från “viktiga saker” som att göra ett “riktigt jobb”? Göra så att man tillslut känner sig apatisk inför det mesta annat än att just ägna sig åt dem man vill göra mest. Som i mitt fall är att skriva. Vad händer om man tar steget och vågar lämna utrymme för sina drömmar? Vad händer om man inte gör det?

Den här veckan har jag lyssnat på flera intressanta poddinspelningar med bland annat Helene Colak och Nina Jansdotter från http://www.motivationochdrivkraft.se som just nu har inspirationsvecka för drivna entreprenörer.

Först ut lyssnade jag på Helene Colak om Det digitaliserade arbetslivets nya villkor och möjligheter.Hon pratade bland annat om det samhällsekonomiska resursslöseriet att inte ta tillvara de unika talanger som varje människa har inom sig. “Tänk vilka fotbollsupplevelser vi missat om Zlatan valt att bli något annat än fotbollsspelare och utvecklat sin talang?” Hon menar att Sverige förlorar på tappade talanger och att den enskilda människan förlorar för att hen inte trivs utan mår dåligt vilket kan leda till ”boreout”. Boreout är en diagnos med samma symptom som ”burnout”/utmattningssyndrom. Man kan alltså bli sönderstressad och utmattad av att ha tråkigt på jobbet. Den psykiska ohälsan har numera gått om sjukrivningarna på grund av dessa somatiska problem vilket ju är en samhällskostnad. Att ta personligt ansvar om sig själv och vara på “rätt jobb” är alltså en win-win situation även på ett samhälleligt plan. Kanske tvärtom mot vad vi tror om vi lämnar ett jobb utan att ha en aning om vilket nästa blir. Om vi tar steget att lämna utrymme för våra drömmar. 

Nästa ut som jag lyssnade på var Nina Jansdotter. Hon är en välkänd och mycket uppskattad entreprenör och arbetscoach som bland annat skrivit boken Konsten att säga nej. Hon talar om den personliga drivkraften och jag känner igen det där. Nyfikenhet och vilja att förändras är drivkraften. Men frågor som genast kommer upp är hur gör man upp en budget för att låta drömmarna ta plats?

Nina Jansdotter är tydlig med att hon anser att viljan att tjäna pengar inte är nyckeln till drivkraften utan det är att brinna för något speciellt. Nr 1. Det sak vara kul! Och det är ju drömmar! Ingen människa har drömmar som är tråkiga. Men tjäna pengar är ett MÅSTE. Man måste räkna med att kunna överleva. Så därför kan man inte räkna med att det räcker att drömma, att sen sköter sig resten av sig själv. Hon tar upp det där med eget ansvar också. Man måste vara brutalt ärlig mot sig själv. Om man gör samma misstag om och om igen måste man fråga sig själv vilken skugga som går bredvid mig? Vad handlar det om EGENTLIGEN? Människor vill inte se ibland och jag är definitivt i det facket då och då. Speciellt om jag väntar för länge med att bryta mönster som egentligen inte är bra för mig själv, som exempelvis hänga kvar på ett jobb för länge som inte passar mig längre. Men det blir värre och värre om man inte tar tag i det. Hon formulerar något tänkvärt. “Att inte kliva i sin storhet är också ett problem.”

Men var hittar man den drivkraften att ta tag i sina drömmar och våga gå vidare, om man har tappat bort den? Nina säger att alla har sitt eget sätt. Man måste fråga sig själv hur man fyller på men ny energi? Är det träning som gör att jag mår bättre och får ny energi?  Är det meditation, avslappningstekniker eller andningsövningar? Att umgås med rätt människor eller sova middag? Men har alla människor verkligen drivkraft? Alla som VILL har den. Det är jobbigare att ta eget ansvar. Men det är roligare!

Slutligen placerar sig Nina på samma ställe där jag själv också befinner mig och hon kallar det för Ingenmansland. Det är ett ställe där jag är när jag inte har bestämt mig om vilket håll jag ska gå. Jag har lust och vilja men har inte satt målen än.

Ha en fin fredag alla! Och fundera på om inte även du ska damma av drömmarna på hyllan!